Under läsandet av denna bok så har jag nog gått igenom de flesta känsloyttringar som finns. Som ni som läser denna blogg regebundet redan känner till älskar jag John Green (ni som ännu inte läst något av honom SÄTT FART). Därför har jag förstås skyhöga förväntningar när jag börjar läsa boken. Den första känslan som slår mig är därför besvikelse. Jag saknar Greens otroligt lättsamma och härliga språk och kan till en början över huvudtaget inte förstå boken, undrar mycket varför Green valt att skriva med David Levithan. Känsla nummer två är därför total förvirring. Titeln och det lilla jag läst om boken gör att jag vet att två Will Graysons vägar ska mötas på ett oanat sätt och medan jag väntar på detta försöker jag få grepp om bokens Will Grayson. Ni som läst boken börjar nu förstå att min nästa känsla så klart är att jag känner mig som en stor idiot. För mig som inte hängt med i växlingarna mellan de olika Will Grayson tar boken en otrolig vändning när jag äntligen får grepp om den. Besvikeln byts mot den rena lycka jag känner när jag läser en riktigt bra bok. Boken är genialiskt uppbyggd. Den innehåller det mesta som krävs av en bra bok. Här finns kärlek, vänskap, ensamhet, tvåsamhet och flersamhet (är det ett ord?). Den har också flera dramatiska vändningar som jag inte kommer dela med mig av för då förstör jag för er som vill läsa den. Det är första gången jag läser en bok som innehåller homosexuell kärlek beskriven som i vilken kärleksroman som helst. Bara det ger boken ett lyft.Jag vill faktist inte skriva mer om handlingen än så här eftersom jag vill att ni ska få dela de flesta av de känslor jag haft när jag läste. Det var en resa.
Det är mig därför ett sant nöje att ännu en gång kunna tilldela John Green det högsta betyg man kan få på denna blogg (Absolut bäst). Så skaffa hem denna bok och läs den så fort ni kan. Till min stora lycka upptäckte jag att denna bok översatts till svenska under namnet Den andra Will Grayson. Som jag tidigare skrivit så älskar jag när bra litteratur översätts.
av Elin
