Bokslukarna's Blog

For those about to read. We salute you!

Slutet mars 31, 2011

Filed under: Uncategorized — bokslukarna @ 10:05 e m
Tags: ,

Efter att ha varit på tjänsteresa några dagar har jag så tagit mig iväg till Partille bokhandel för att skaffa mig mitt alldeles egna exemplar av De målade Gottornas land. Nu ska jag snart få veta hur sagan jag började läsa för inte mindre än 25 år sedan slutar.

av Elin

 

Till vänster, mitt eget ex

Annonser
 

Murakami eftersnack två mars 29, 2011

Filed under: Uncategorized — bokslukarna @ 8:10 f m
Tags: , , ,

Då har vi stannat till på sidan 302 och igen lyssnat på vad p1arna har att säga. Jag, Elin, tycker att deras analyser är fortsatt intressanta. Precis som Lars Gustavsson kan jag inte låta bli att fundera över om Torus fru verkligen har en annan. Det är faktiskt det jag funderar mest på just nu. Även om det saknas något i Okadas äktenskap så verkar inte Kumiko vara en sådan person som ger sig in i ett annat förhållande. En annan reflektion jag delar med p1arna är hur mycket Murakami faktiskt hoppar runt i berättelsen. Det pågår många parallellhandlingar, trots det har jag inte problem att följa med. Nu undrar jag förstås varför Toru hoppat ner i brunnen (för att se det starka ljuset) och hur och när han kommer ta sig upp. Måste läsa vidare…

Hanna här; jag tycker det är jättekul att lyssna på P1arna och det är en utmärkt bok som radiobokcirkel och som bokklubbsbok överhuvudtaget. Det finns så mycket att diskutera kring. Jag delar dina funderingar, Elin, om Kumiko. Jag tror heller inte att hon har någon annan. Hennes person är höljd i dunkel, både i boken och för Toru. Jag hoppas att hon får komma fram till slut. I bokcirekeln pratade de om att rymma hemifrån och vad det betydde för dem. De sa bl.a. att göra sig osynlig för att bli sedd. Är det det frun gör här? Jag är inte helt säker på att hon har rymt, men möjligen på något sätt gjort sig osynlig för att bli sedd. Något som P1arna inte tog upp denna gång är drömmen Toru har på brunnens botten, s. 278 ff, när han vandrade omkring på hotellet och följde efter en servitör som bär på en bricka med en flaska Cutty Sark (den tomma kartongen han ärvde från Honda var en Cutty Sark kartong) till rum 208. Där finns kvinnan som ringer till honom, men som han ännu inte kan placera. Han kan inte se henne i rummet, hon befinner sig i mörker. Hon säger ”Du vill veta vad jag heter, men tyvärr kan jag inte tala om det för dig. Jag känner dig mycket väl. Och du känner mig mycket väl. Men jag vet inte vem jag är.” Jag funderar mycket på det här. Vem är hon, vad symboliserar hon. P1arna pratar mycket om hur märklig Toru är, hur ytlig, passiv och iakttagande han är. För mig är han också fortfarande som en observatör som fokuserar mycket på hur saker verkar och ser ut, ingen riktig kontakt inåt. Så jag funderar på om den där kvinnan på något sätt symboliserar antingen hans eget innersta jag eller möjligen hans frus. Han har ju börjat lite att ”gå till botten” (kanske den själsliga botten) med saker genom att härma löjtnant Mamiyas upplevelse i brunnen. Kanske var det en gåva från Honda till Toru, att få ta del av Mamiyas berättelse. Det är mycket mystik, mycket symbolik och mycket som är dunkelt. Ett tag var jag inne på att det skulle ha hänt saker i Torus liv, kanske som han orsakat själv, kanske ihop med Kumiko, som han glömt och förträngt. Men jag vet inte om jag tror så längre. Jag tror mer på att han är på en själslig resa. Måste också läsa vidare…

av Elin och Hanna

 

Den kreativa klassens framväxt av Richard Florida mars 28, 2011

Filed under: Läsvärd — bokslukarna @ 8:48 f m
Tags: ,

Här är en bok som det kändes som alla pratade om när den kom ut 2006. Då hade vi ju inte startat denna blogg än och därför bloggade vi inte om den då. Nu när jag stod och granskade min bokhylla stack den plötsligt ut och jag tänkte att om någon missat den kan den vara värd att påminna om.

Richard Floridas bok handlar om det han kallar den kreativa klassen. Han hävdar att samhällen måste ge utrymme för kreativitet för att den moderna människan ska trivas där. Floridas nya sociala klass består av arkitekter, designers, författare eller musiker mm. Människor som enligt honom är nytänkande och som inte kommer att acceptera ett samhälle med trångsynthet. Enligt Floridas tes finns vad som krävs för att dessa människor ska trivas oftast i storstäder, men inte i alla storstäder. En stad som Florida lyfter fram är San Fransisco, en stad som är mycket tillåtande.

Den kreativa klasssen kommer i sin tur att dra till sig företagsamhet till de platser där den väljer att bo. Det är därför som boken blev så omtalad inte minst i de samhällsplanerar kretsar där jag ofta befinner mig. Florida säger alltså: skapa ett samhälle som är tillåtande och företagsamheten kommer att blomstra. Det låter som ett utopia tycker jag och hoppas på att han har rätt.

Boken, måste jag erkänna, är lite väl vetenskaplig i sitt språk och därför lite trög att ta sig igenom.Floridas tänkar är dock mycket intressanta och när man väl läst boken inser man att det är mödan värt. Alternativet är att googla runt lite på Richard Florida eller ”den kreativa klassen” och få snabbversionen den vägen.

av Elin

 

Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist mars 26, 2011

Filed under: Läsvärd — bokslukarna @ 9:46 f m
Tags: , ,

Jag fick den här boken av en vän som på första sidan skrivit till mig: ”Vet inte varför men jag såg dig och mig framför mig när jag läste den här boken!” En vacker tanke och en vacker handling. Och jag förstår varför hon tänkte på oss, på ålderns höst, sittandes tillsammans, dricka förmiddagskaffe, ta oss an de problem som dyker upp som får tillvaron att hamna i otakt.

Sirila gentlemän sökes handlar om de två äldre damerna Alma och Margit. De bor tvärs över gatan från varandra i var sitt hus, i Tomelilla. De turas om att gå över till varandra och dricka förmiddagskaffe. En dag förändras allt, deras hus ska jämnas med marken för att ge plats för en infart till en ny stugby. I väntan på att få tillgång till sina nya pensionärsbostäder flyttar de till Solgläntans äldreboende. I och med detta börjar det hända saker för de båda damerna. Det blir dramatik på flera håll!

Jag tycker om att läsa om Alma och Margit och jag gör det med ett leende på läpparna. Ett favoritavsnitt är när Alma bjudit över Margit på det dagliga förmiddagskaffet och gjort sig till och dukat i finrummet med broderad duk med hålsöm, skira koppar och bredda smörgåsar med leverpastej och gurka, rökt korv med en klick röbetssallad, ost och tomatskivor samt ägg och sill. Dessutom tar Alma fram punchflaskan och bjuder Margit. Tänk att få ha det så.

av Hanna

 

Häxorna av Roald Dahl mars 24, 2011

Filed under: En riktigt bra bok — bokslukarna @ 9:12 f m
Tags: ,

Det är en jättebra bok. Den handlar om en liten kille vars föräldrar omkom i en bilolycka. Pojken tas sedan om hand om av sin mormor. Som egentligen bor i Norge men i pappans testamente står det att hon ska bo i England. Båda protesterar men måste göra som pappan säger. På sommarlovet planerar dom att åka till Norge. Men då får mormordern lungiflamation så dom kan inte åka. Istället får dom åka till ett lyxhotell det är bara ett problem med det hotellet det vimlar om häxor. Häxor som vill förvandla vartenda barn i hela England till möss. Men det går snett, för häxorna. Mer säger jag inte men det är en läskigt bra bok.
Av Vera

 

Hem jävla hem av Päivi Karabetian mars 23, 2011

Filed under: Läsvärd — bokslukarna @ 2:30 e m
Tags: , ,

Det är på ett emotionellt sätt jag läser denna bok, ofrivilligt, jag bara leds in i känsloyttringar i kroppen en efter en. De första känslorna som kommer är den uppgivna gråa och bittra vardags känslosörja som huvudpersonen Mia i boken fastnat i. Det enda hennes tillvaro består av är ett upprätthållande av en någorlunda standard i familjen, dvs hämta och lämna på dagis, skaffa fram mat och rena kläder. Ändå är det inte detta slit som mest påverkar Mias vardag utan det är frånvaron av deltagande och känsloyttringar från hennes man, barnens far, Ove. Det enda han visar är en surhet och irritation. Och här växer min irritation till oväntade grader. Jag märkte att jag gick runt och var rejält förbannad på Ove, hur han bara kunde med att inte ta sitt ansvar för åtminstone barnen och även den han en gång sagt älskade. Det är väldigt lätt att göra Ove till skurk, men Päivi lyckas också föra fram hur Mia fastnat i detta alldeles vanliga ekorrhjul och som många gör sig själv till offer. Ove begår några misstag och Mia upptäcker till slut att det finns någon mer i Oves liv. Jag lugnande till slut ner mig, försökte lägga känslorna åt sidan och läste vidare för jag ville verkligen veta hur det skulle gå för Mia.

Päivi Karabetian berättar Mias liv och det händer henne genom att beskriva vad hon gör, hur hon tänker, hur hon tar sig igenom varje del av dagen. Detta gör att jag som läsare verkligen följer med Mia, ser allt framför sig. Nästan som att jag går där bredvid henne och delar hennes mödor. Jag gillar det. Jag är även glad att det finns en hel del feel good i boken också, annars hade jag nog inte orkat med. Jag är stundom mycket glad för Mias skull, det hon får uppleva iom att Ove lämnar familjen. Jag tror många kan känna igen sig i denna bok, om inte helt så i alla fall delvis och helt klart emotionellt. Boken utspelar sig i Trollhättan, Päivis och även min hemstad. Vi gick båda i samma klass i grundskolan. Vad jag förstår (och hoppas) är boken ingen självbiografi som tur är. Jag kan verkligen rekommendera denna bok och ser fram emot fler böcker av författaren.

av Hanna

 

Nionde grottan av Jean M Auel

Filed under: Läsvärd — bokslukarna @ 9:17 f m
Tags: , , ,

Nu är det bara en vecka kvar tills vi får ta del av slutet av Aylas saga. Måste säga att jag ser fram emot det och samtidigt funderar över hur jag ska få tid att läsa en bok till. Att läsa högen har svällt en hel del det sista så vi får se när jag får tid att ta mig an De målade grottornas land.

Näst sista boken, Nionde grottan, köpte jag och läste när den kom ut 2002. Trots att det var några år sedan nu minns jag den väl. Ayla och Jondalar har tillslut nått fram till Jondalars folk. Denna bok handlar mycket om relationer. Relationenmellan Ayla och Jondalars folk. Relationen mellan Ayla och Jondalar. Hur de nu ingår äktenskap och får en dotter tillsammans. Mötet mellan människorna gör denna bok spännande. Jondalar var en kvinnokarl när han lämnade grotta och nu kommer han tillbaka med en livskamrat. Ayla har stor kunskap om andevärlen och helande. Det har man nytta av men det kan också ses som lite skrämmande när en människa med så stor makt kommer ny till ett ställe. Boken är som alla de andra helt klart läsvärd och jag ser fram emot att få ta del av slutet. Även om jag har dåligt med tid att läsa just nu kommer jag springa till bokhandeln nästa vecka och köpa boken och lägga den i att läsa högen tills tillfälle infinner sig.

av Elin