Bokslukarna's Blog

For those about to read. We salute you!

No och jag av Delphine de Vigan mars 21, 2011

Filed under: En riktigt bra bok — bokslukarna @ 9:30 f m
Tags: , , , ,

Här har vi då en bok som ges ut av förlaget [sekwa] som jag, Elin,  skrev ett inlägg om i måndags. Vi har läst denna bok i den bokklubb vi båda är en del av och diskuterade boken igår. Vi var alla överens om att det är en bra bok och att det är en bok man blir berörd av. Själv anser jag att detta är en oerhört emotionell bok. När jag lade ifrån mig boken kände jag mig nedstämd och lite tom. Precis som i Tidsresenärens hustru börjar boken med en stegrande positiv känsla, men efter inte allt för lång tid känns den uppgift bokens jag tagit på sig allt för svår. I boken får Lou Bertingac kontakt med No, en tjej bara några år äldre än hon själv som sover på gatan. Det hela börjar med att Lou intervjuar No för ett skolarbete om hemlösa. Men ganska snart känner Lou att hon måste göra något mer för No och hon övertygar sina föräldrar att låta No flytta hem till dem för att hon ska få en chans att börja om. Lous familj som är ganska trasig, eftersom mamman är djupt deprimerad, gör vad de kan för att hjälpa No. Men ganska snart ställer jag mig frågan om inte det är No som hjälper Lous familj och Lou själv upp på fötterna istället. Boken kan inte lämna någon oberörd och med sina dryga 200 sidor är den väldigt lättläst. Den ger också läsaren en hel del tankar kring ett socialt problem som finns nära oss alla. Helt enkelt en bok alla borde läsa. Du har redan läst den Hanna. Så hur kände du?

Den var emotionell även för mig och precis som du säger hade jag en positiv känsla i bokens början som blev allt mer sorgsen och nedstämd. Jag tror också att No hjälpte Lous familj mer än det omvända. Jag tyckte nästan att det blev som ett slags offer, att No offrade sig själv för Lous familj. Lou funderar över när det blev för sent för No och det gör även jag som läsare, för jag hoppas ju hela tiden genom boken, kanske för att det bara ska kännas bättre med den verklighet som finns. Jag tänker mycket på människors svek gentemot varandra vad gäller kärlek och ansvar. Svek kan vara ett för starkt ord, men ändå att vi brister och många får inte ens detta i början av sina liv. Lou har en klasskompis, Lucas, som också engageras i No, och jag tänkte på att gemensamt för de tre var att de har frånvarande mammor på olika sätt. Inte för att mammor är de enda som kan ge kärlek och ta ansvar, Lous pappa tar ansvar och både Lous och Lucas föräldrar finns där någonstans fysiskt. Men No har ingen. Jag funderade även hur No knyter an till Lou. Boken är välskriven, jag föll direkt för språket och beskrivningarna av hur Lou tänker och hennes egenheter. Den berörde mig och jag är glad att den gjorde det.

av Elin och Hanna

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s