Bokslukarna's Blog

For those about to read. We salute you!

The Last Olympian av Rick Riordan maj 31, 2011

Filed under: Uncategorized — bokslukarna @ 6:13 e m

Så tog jag mig då i kragen och plockade upp femte och sista delen i Percy Jackson och Olympierna. Eftersom detta handlar om sista boke kan förstås spoilers förekomma. Jag ska försöka att inte avslöja för mycket, men det är svårt att skriva om sista delen i en serie utan att lämna ut endel. Känn er varnade! (Det gäller inte minst Er Hanna och Vera som bara läst första boken än så länge)

När sista boken börjar rasar kriget mellan Kronos och de olymiska gudarna för fullt och det gör förstås att handlingen genast blir fartfylld. Det är väl en av fördelarna med serier och särskilt då sista delen att det inte behövs någon lång fas av uppbyggnad av handlingen och presentation av karaktärerna. Pang på bara. Har du inte läst de första fyra böckerna får du skylla dig själv.

Percy kastas så klart in i händelsernas centrum och måste i början på boken, efter att ha gjort ett fruktlöst försök att stoppa Kronos framfart, bege sig till Camp Half-blood där han äntligen får höra profetian som säger att det val han kommer göra kommer avgöra världens öde. Sen måste han ge sig ut på äventyr för att lära sig mer om sin största fiende Luke som numera är förvandlad till Kronos. Så han tar med sig sina två vänner den strävsamme men ganska rädda Grover och den geniala Annabeth… Nej, det är inte Deathly Hallows i antika Grekland. Jag vet att vi pratat om likheterna mellan Percy och Harry Potter tidigare, men det har aldrig varit så tydligt som i sista boken. Visst Riordan har ett helt annat sätt och skriva på. Dessa böcker är snabba i sina repliker som ofta är väldigt roliga. Till och med i de mest fasansfulla situationer kan de mest komiska inslag dyka upp och jag uppskattar verkligen det. Jag kan inte lägga åt sidan hur boken speglar de två sista böckerna i Harry Potter-serien, men det stör mig inte. Jag ser det hela tiden, men boken är välskriven, humoristisk och mycket spännande. Slutstriderna, för det förstod ni väl ändå att det skulle finnas, känns något forcerade och jag kanske hade önskat mig något mer uttdraget med mer strategier. Men å andra sidan så dör människopr man lärt sig älska i utdragna slutstrider (Deathly Hallows och Mockingjay) så det kanske inte är något att längta efter. Boken, och såklart hela serien, är mycket läsvärd och borde få fler svenska läsare. Så känn er nu tipsade och ta och läs denna serie.

av Elin

Annonser
 

Tips om en annan blogg maj 26, 2011

Filed under: Uncategorized — bokslukarna @ 9:03 f m

Egentligen vill vi ju att ni alla ska älska vår blogg och tycka att ni inte behöver gå någon annanstans för information. Men så är det ju inte. Det finns fantastiskt många trevliga bloggar om böcker där ute. Om ni precis som vi inte kan hålla er ifrån ungdomshyllorna i boklådor eller bibliotek är detta en blog ni borde spana in http://www.foreveryoungadult.com/. Blogen är skapad för Young Adult läsare som är lite mer av Adult och lite mindre av Young. Jag älskar den ordleken. Så för en gång skull sluta häng på denn blogg och kicka på länken ovan. Själv ska jag göra det nu för att kolla om jag kan få några bra tips till sommaläsningen.

av Elin

 

Den svarta löparen av Kristina Appelqvist maj 25, 2011

Filed under: Läsvärd — bokslukarna @ 9:11 e m
Tags: , ,

En perfekt bok en ledig dag. Lätt att läsa så till vida att man fastnar med en gång. Jag tyckte den var kul eftersom den handlar om högskole-/universitetsmiljön och jag själv jobbar inom den, samt har en bakgrund inom museivärlden. Boken utspelar sig i Skövde på Västgöta universitet och i Varnhem. Den nyanställda rektorns ganska illa omtyckta sekreterare Vera Nilsson hittas en morgon mördad i förvaltningsbiblioteket. Det blir en intensiv och hektisk tid för den unga rektorn Emma Lundgren. Intrigerna kring universitetsledningen växer ju längre utredningen går och upptäckten av en schackpjäs från arkeologiska utgrävningar i Varnhem. Parallellt med mordhistorien får man då och då återblickar från saker som hänt decennier tidigare vilket ökar spänningen.

Om man nu kan säga så om en mordhistoria så är den ganska trevlig och när jag började läsa den ville jag gärna fortsätta utan uppehåll fram till upplösningen. Det är en bra bok att stoppa in mellan läsningen av andra lite mer krävande böcker.

av Hanna

 

Partille bokhandels Barnkalas maj 19, 2011

Filed under: Besöksmål — bokslukarna @ 9:36 e m
Tags: , , ,

Kommer ni ihåg hur Bokslukarna stormtrivdes på Books of Wonder i New York (just NY, nu är vi där igen). Idag fick vi, Elin och Vera, möjligheten att uppleva en sån där härlig Bokhandlesgrej på vår egen hemma plan. En gång om året har Partille Bokhandel barnkalas. Vi har varit där ett par gånger tidigare och det är alltid lika mysigt. Idag fick vi lyssna på sagor av och se Sara Grimbergsson rita och berätta. Sen blev det saft och tårta.

Vera är visserligen tio och flera år äldre än målgruppen för Saras böcker. (Det var väl därför vi var äldst på stället.) Till och med lillasyrran är nog för gammal, men det hjälpte inte när Sara tog fram Sova sött med de mest underbara teckningar var vi ändå tvugna att köpa ett exemplar och få det signerat. Det kommer trots allt bli en mysig liten godnattsaga här hos oss. Tack för ännu ett härligt kalas Partille Bokhandel.

av Elin och Vera

 

New York triologin i nytryck maj 18, 2011

Filed under: En riktigt bra bok — bokslukarna @ 10:19 f m
Tags: , , ,

När vi under våren skulle förbereda oss för New Yorkresan (hoppas ni inte tröttnat på att läsa om den för vi är inte helt klara med alla NY inlägg ännu) valde jag att läsa Paul Austers New York trilogi. Jag uppskattade den väldigt mycket och när jag nu ser att sverigeaktuelle Paul Austers triologi ges ut  igen i nytryck, och dessutom himla snyggt omslag vill jag bara passa på att pusha lite extra för den. Jag har själv två exemplar i bokhyllan, men med detta snygga omslag har jag svårt att låta bli att köpa ett tredje.

av Elin

 

39 clues maj 17, 2011

Filed under: En riktigt bra bok — bokslukarna @ 9:11 f m
Tags: ,

39 clues är en av dom bästa bokserierna som jag läst i mitt liv. De handlar om två syskon som heter Amy och Dan Chaill . När mormoderns advokat läser upp mormorderns testamente blir en lung och fridfull dag till rena kattastrofen för dom kan plötsligt välja en miljon dollar eller en ledtråd. Dom får också veta att deras familj är den mäktigaste familjen i världen.

Det finns en hemsida om 39 ledtrådar. Där får man skapa en egen gubbe och ta reda på vilken Chahill gren man tillhör. I varje bok finns sex sammlarkort. Det finns koder på korten som man kan skriva in i sin profil. Böckerna har ihop med hemmsidan så läs gärna i alla fall en bok innan ni ger er på hemmsidan. Det finns också massa spel på sidan. Mitt favvo spel heter find it.

av Vera

 

Giraffspråket av Anne-Christine Smith maj 16, 2011

Filed under: En riktigt bra bok — bokslukarna @ 8:37 f m
Tags: , ,

Anne-Christine Smith berättar i den här boken på sitt sätt om Giraffspråket. Det finns flera böcker om giraffspråket utvecklat från början av den amerikanske psykologen Marshall B Rosenberg omkring 1970. Giraffspråket kallas också Nonviolent Communication och är ett ematiskt sätt att kommunicera. Att ha en samverkande attityd och kommunicera ärligt med empati, alltså utifrån hjärtat i syfte att hjälpa varandra, förstå den andra parten. Rosenberg har tagit giraffen som symbol för att det är det djuret med störst hjärta och har långt mellan hjärta och hjärna, vilket då gör att den inte reagerar impulsivt utan stannar upp och reflekterar. Det finns även en symbol för det motsatta, det invanda, oreflekterande som resulterar i snabba reaktioner och denna symbol är vargen.

Anne-Christine Smith skriver enkelt (tolka nu detta positivt), konkret och igenkännande. Man kan läsa den här boken på olika plan, skumma igenom den och ta till sig den som känns ok eller gå djupare och verkligen testa. Det gör man som man vill. Jag kan rekommendera att man i alla fall kollar upp vad detta är för något för att medvetandegöra sig själv och hur man kommunicerar. Jag är själv otroligt intresserad av kommuniation, hur jag vi du kommunicerar i olika sammanhang, med oss själva, med andra och hur den kan förbättras. Jag kan säga att jag kände igen mig väldigt mycket i vargen, även när jag försöker kommunicera bra så är vargen där.

Kort sagt går det ut på att ta ansvar för sina egna känslor och tankar, skilja på önskemål och behov. Använda jag när jag formulerar mig istället för du och man. Skilja på vad någon är och gör. Lyssna och iaktta sig själv och den andra med närvaro. Själv uttrycka vad jag observerar, hur jag känner, vilka behov jag har och vilka mina önskemål är. Och med fokus på den andra lyssna in vad jag observerar, lyssna in och fråga efter hur den andra känner, vad den behöver och har för önskemål. Det är här jag själv brister kan jag erkänna. Jag har blivit ganska bra på att uttrycka hur jag själv känner och mina behov. Men att i stunden även lägga undan min egen besvikelse för att den andra parten inte lyssnar och visar att den vill förstå mig (enligt mig) och själv visa att jag lyssnar in den andra det är jag mindre bra på.

På mitt nya jobb fick vi på min avdelning ha en heldag med Anne-Christine Smith om dels giraffspråket, men konkreta övningar. Då fick jag ju chansen att tänka till och formulera mig utefter giraffspråket. Gisses vad svårt, som en positiv och samtidigt frustrerande utmaning. Det gick ju bra en gång, men att upprepat vara giraff när man möter en varg på andra sidan (och eller inom sig själv i tanken) var supersvårt och kräver övning. Och jag tänker öva! Något jag tar med mig från dagen var också något som Rosenberg sagt ”Enjoy the wolfshow!”. Alltså ha lite distans och humor när vargarna sätter igång. Det är något jag ständigt behöver påminna mig om (jag tar saker så allvarligt).

I boken finns olika citat, texter och dikter med från olika personer. Jag fastnade för ”Till eftertanke” av Sören Kierkegaard. Läs den här nedan.

av Hanna

Till eftertanke

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon

av Søren Kirkegaard