Här är en bok som jag läste för inte så längesedan, men som jag glömt att skriva om. Jag blev påmind om detta när jag läste att Tom Felton (Draco Malfoy ni vet) blivit castad till en av rollerna i filmatisering av boken som är på gång.
Térèse Raquin tas hand om av sin faster och bor därför ihop med sin sjuklige kusin Camille. Familjen lever lugnt och sansat och trots att Térèse ofta känner sig rastlös så väljer hon att i vuxen ålder gifta sig med sin kusin, mycket för att det är vad som förväntas. Under en period flyter livet på, men när Térèse träffas kärleken på riktigt så faller idyllen samman.
Boken som anses vara Eile Zolas debutroman handlar om kärlek, passion och hemskheter som mord. Den är inte på något sätt förskönad i sin beskrivning av hur älskande försöker komma undan med sin passionerade romans. Tvärtom beskriver den hur oerhört själviska älskande kan agera och hur ånger över utfärda illdåd kan äta upp en människa inifrån. Boken är i första hand ganska hemsk, men också spännande och jag vet aldrig riktigt hur jag ska ställa mig när det gäller skuldfrågan när jag läser denna bok. Jag gillar när berättelser och framför allt personerna i böckerna framträder som äkta. De är inga hjältar som beskrivs på ett sätt så att man ska älska dem för allt de gör. Snarare visar det sig att jag ganska snart inte tycker om någon i boken. Men det passar mig bra. Det enda jag inte gillar när jag läser en bok är att känna mig likgiltig. Jag rekommenderar därför denna bok. För att den får mig att känna alla möjliga känslor och det är ganska uppiggande.
av Elin
Bokslukarna's Blog 