Bokslukarna's Blog

For those about to read. We salute you!

The fault in our stars-filmen juni 28, 2014

Jag klarar inte riktigt av att tänka på den svenska titeln på The fault in our stars. Inte för att jag tycker att den är dålig eller så. Det är bara det att jag läste boken på engelska direkt den kom ut och titeln kändes klockren, så jag kan inte tänka om och får in den svenska titeln. Så detta får bli en recension på filmen The fault in our stars, ni vet vilken jakg menar även om SF kallar den för Förr eller senare exploderar jag i sin repertoar. Tre av bokslukarna och en kompis har varit och sett filmen och här kommer våra reflektioner.

ThefaultJag, Elin, älskade filmen. Jag har följt John Green när han lagt ut mycket material på sociala medier från inspelningen och jag är benägen att tro att han närvaro är en bidragande orsak till att filmen är så bra. Filmen är väldigt sann mot boken och det är egentligen bara två saker som jag på riktigt saknar. Dels tycker jag det är lite konstigt att förklaringen till filmens titel inte finns med lika tydligt i filmen som i boken, eller missade jag nåt. Sen är det en scen från boken där Gus bråkar med sin mamma som jag saknar. Jag förstår varför man tagit bort den. Jag tror den hade avslöjat för mycket i filmen, men jag ville ha med den. I övirgt saknas inget. Scenerna finns med, känslan är där och alla skådespelare passar mig perfekt. (Tack kära castare för ett utmärkt jobb) Några scener har följt med mig sedan jag såg filmen och det är framför allt den när Hazel och August sitter på en parkbänk och pratar och den när Hazel och hennes pappa sitter i hennes rum och pratar lutade mot Hazels säng. (Jag försöker verkligen att inte skriva för detaljerat för att undvika spoilers.) Jag älskar Hazels pappa i den scenen och kommer på mig själv med att jag ofta faller för föräldrarna och kanske främst papporna i dessa ungdomsberättelser. Det är väl mitt eget föräldrskap som gör att jag beundrar föräldrar som vågar ta modiga och kärleksfulla beslut.

Ni som läser bloggen frekvent vet att jag älskar John Green. Han skapar magi med sina böcker och det är mycket vad folk säger och hur de säger det som gör böckerna så fantastiska. Jag tycker att manusförfarttarna, Scott Neustadter, Michael H. Weber , har fångat denna delen av berättelsen på ett fantastiskt sätt. Alla känslorna är där i orden som betyder så mycket. Skådespelarna lyckas också leverera sina repliker på ett makalöst sätt, tack Ansel Elgort, Shailene Woodley, Nat Wolff och alla ni andra. Det finns repliker som för alltid kommer finnas i mitt minne och jag kommer numera höra dessa skådespelare säga dem. Filmen är fantastisk och jag vill genast se den igen. Vem går med?

Jag, Hanna, går gärna med och ser den igen. Det är en av de vackraste filmer jag sett. Naturligtvis är jag också fylld av lovord och kan stämma in i mycket av det som Elin tagit upp. Karaktärerna, så som skådespelarna gestaltar dem, har levt med mig sedan i onsdags kväll. De stämmer bra överens med min bild av framförallt Hazel, Gus och Hazels föräldrar. En scen som jag tänker tillbaka på är när Hazel åker med Gus första gången. Gus nöjda leende och hela scenen påminner mig om scenen i Twilight när Bella och Edvard första gången tillsammans kliver ur bilen vid skolan. Det är lite svårt att skriva om filmen utan att avslöja för mycket till er som inte läst boken. Jag pratade med en vän nyss som sett filmen samtidigt som oss, och som inte läst boken innan och inte heller visste så mycket i förväg om handlingen. Hon tyckte om filmen och som Elin och jag levde hon sig också in i föräldrarnas situation. Jag måste även fullständigt hålla med Elin i beundrandet av föräldrars modiga och kärleksfulla beslut. Jag tänkte mycket på det i denna film.

Jag Vera grät. Jag vet inte vad mer jag kan skriva. Den var så underbar på alla möjliga sätt., John Green väver in magi i sina berättelser och om man sedan lägger till bra skådespelare och ett manus som slår allt annat så får man en film som är bortom denna värld. Jag hade min kompis Wilma med mig och hon började gråta innan filmen knappt hade börjat. innan filmen hade vi sett till att packas ner näsdukar och det behövdes. Den här boken är vad jag kallar en filmvänlig bok. Alltså en bok som det funkar väldigt bra att göra film av. Man hade följt boken nästan till punkt och pricka vilket jag blev väldigt förtjust i. Jag är väldigt konservativ och stör mig verkligen på om man förändrar filmer. Sedan tycker jag att skådespelarna har tolkat rollerna på ett underbart sätt. Jag hörde en av dem säga ”om cancern tar över  storyn så har vi gjort fel. Det finns cancer med i hanlingen men filmen handlar om kärlek och att kärlek inte behöver vara perfekt för att vara underbar.” Denna tolkningen var nästan exakt samma som jag hade gjort efter att jag hade smält bokupplevelsen. Det var bara två saker som jag egentligen saknad i den här filmen och det ena är scenen som Elin har beskrivit här uppe när Agustus bråkar med sin mamma och att Hazels mamma i boken vet om att Agustus har fått återfall och det gör hon inte i filmen. Dock så tror jag att man fastnar lite för dessa små detaljer efter som att man i princip inte har något annat att klaga på. Jag tror inte att något öga var torrt när Hazel läser upp sitt tal för Agustus och Isaac i Jesus bokstavliga hjärta och bara sekunder senare så hördes snyftningar från alla håll. Sedan vet jag inte vad mer jag ska lägga till efter som att de andra Bokslukarna i princip har tagit orden ur munnen på mig med sina texter.

av Elin, Hanna och Vera

 

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s