Lite poesi som lördagsgodis kan inte vara fel. Demo är Olivia Bergdahls debut och kom 2007. Samma år blev hon svensk mästare i Poetry Slam (scenpoesitävling). Hon började dock med poesi redan 2001. Jag såg Olivia på Trollhättans poesifestival i april 2008 och blev helt såld. Hennes texter, energi och utstrålning gick rakt in i mig. Speciellt ”text till min son”. Den berörde mig trots att jag då inte hade barn, inte hade någon son. Det har jag nu och den berör mig än mer.
Ӏlskling,
hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
för jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan
barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”
jag kan ju knappast säga till,
när du lekar soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att
‘Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.’ ”
Jag uppmanar er, läs hela här: Text till min son
Vad mer ska jag säga om henne…nej ni får upptäcka hennes texter själva. Och läs dem högt!
av Hanna