Bokslukarna's Blog

For those about to read. We salute you!

Vilken jävla vecka januari 17, 2016

Filed under: Uncategorized — bokslukarna @ 11:09 e m
Tags: , , ,

Jag skrev ett inlägg häromdagen angående Bowies bortgång, men anade inte att det var bara början på en skitvecka. Alan Rickman! När jag i torsdags fick reda på att Alan Rickman dött drabbade det mig personligen hårdare än David Bowie. Jag har gillat Rickman länge, men självklart var det hans porträtt av en av mina favoritkaraktärer i Potter, Severus Snape, som fick mig att älska honom. Jag har alltid tyckt att Mr Rickman gjort en otroligt bra tolkning av Snape och ni som följt min blogg vet att jag anser att han borde fått en Oscar för sin insats i sista filmen. Världen är en fantastisk talang fattigare. Jag saknar dig Alan Rickman.

av Elinhr10

 

Harry Potter och dödsrelikerna del 2 eller Alan Rickman ska ha en Oscar augusti 3, 2011

Så har då äntligen alla Bokslukare sett Dödsrelikerna del 2. Jag och Vera såg den i Orlando 6 timmar före premiären i USA eftersom vi var på det fantastiska LeakyCon och då fick den underbara möjligheten. Hanna som var lämnad åt sitt öde i Sverige har nu också pallrat sig iväg och sett filmen. Eftersom vi inte sett den tillsammans än måste vi gå en gång till, men det ska vi nog klara lätt.

Så vad tycker vi då¨? Jag, Elin, börjar. Det var en otrolig upplevelse att se filmen i Orlando i en salong full med hängivna fans. Alla var utklädda och vi hjälptes åt att räkna ner minuterna tills det skulle börja. Filmen var i mitt tycke helt fantastisk. Eftersom sista boken delats upp i två filmer har man haft en möjlighet att ta med så gott som alla de scener jag längtat efter att få se. Hermoine förvandlad till Bellatrix, flykten på draken, Dumbledores Army vandrande genom porträttet och inte minst när hela, med betoning på hela, Hogwarts slår tillbaka mot Dödsätarna. Mina absoluta favorit ögonblick är ”Not my daughter you bitch” som är precis så bra som i boken. Harrys vandring genom skogen. Radcliffe gör här en helt otrolig tolkning och jag tycker att jag kan se alla de känslor som är beskrivna i boken i hans ansikte, inte minst i den stund han når fram till Voldemort. Bra jobbat Daniel! Så förstås den scen som jag syftar på i rubriken. Scenen i båthuset och det som Harry sedan ser i Dumbledores minnessåll. När Snape ber Harry att titta honom i ögonen gör det ont i hela kroppen. Självklart tycker jag att filmen är värd så där 10-11 Oscars, men jag vet att det är mitt ”Potterhead” som talar. Att Alan Rickman förtjänar en Oscar för sin prestation tror jag dock att många kan hålla med om. Får just nu en oerhörd längtan efter att se om filmen. Ska vi boka ett datum Hanna?

Vi bokar ett datum! Gärna 3D, skulle vara kul. Ja, du Elin och ni andra. Igår fick jag äntligen se filmen med min syster, efterlängtat och kluvet. Det var känslosamt redan från början. Jag stämmer helt och fullt upp med dig, Elin, att Allan Rickman bör få en Oscar. Han har en otrolig förmåga att skildra sinnesstämningar, känslor osv utan överspel. Redan en av filmens första scener som zoomar i Snape på Hogwarts, han står och blickar ut. Jag kan inte annat än att undra vad han tänker på denna komplicerade och fascinerande figur och nästan tro att han faktiskt är på riktigt. Filmen är lysande, jag är helnöjd. De har lyckas fantastiskt bra och alla skådespelarinsatserna är också mer än godkända. Allt som bör finns med. Till det som Elin redan räknat upp måste jag jag ju tillägga Nevilles insatser i kampen och striden. Jag och min syster saknade honom dock i slutet 19 år senare professor i herbology. En annan ska jag måste säga om både böckerna och filmerna är de fina fantastiska skildringarna av karaktärerna, svaga, starka, onda, goda, kärleksfulla. Inte ett öga var torrt när filmen var slut och jag är glad att det fortsätter med Pottermore!

Vi syns där!

av Elin och Hanna

 

Mer skådisar med bra smak februari 13, 2011

Filed under: En riktigt bra bok — bokslukarna @ 9:19 f m
Tags: , , , , ,

När jag häromdagen skulle leta upp bilden på Daniel Radcliffe med Bulgakov boken fick jag syn på en annan bild till ur ALAs kampanjer. Det visar sig att flera av Harry Potter skådisarna har riktigt bra smak när det gäller böcker. På denna bilden är det Alan Rickman, som spelar Snape, som väljer att slå ett slag för Catcher in the Rye, Räddaren i Nöden som är en bok som jag också älskar och härmed passar på att påminna er om. Läs den om ni inte redan gjort det. Ni vet ju hur Snape reagerar om man inte gjort sin läxa.

av Elin

 

Förnuft och känsla av Jane Austen januari 9, 2011

Elin och jag har helt olika förutsättningar inför läsandet av denna bok. Jag har sett filmen tidigare och känner därför ganska väl till storyn och vem som får vem. Hur har detta påverkat synen på boken? Och Elin har ju med sig perspektivet av Jane Austens sätt att skriva och använda en huvudpersons syn till att påverka hur man som läsare uppfattar vad som händer, kanske tydligast i Emma. Något som även Rowling använt sig av i Harry Potter. Var det här tydligt? Elin kan berätta mer. Jag tror inte att jag kunde ha på mig de glasögonen när jag läste denna bok eftersom jag visste utgången av boken i förväg.

Kort om handlingen; Mrs Dashwood och hennes tre döttrar är efter makens död tvungna att flytta från sitt hem (som tas över av systrarnas äldre halvbror). De hyr en stuga och tas omedelbart om hand av ägarna som drar in dem i deras sociala omgivning.

Jag tänkte mycket på hur de olika karaktärerna, främst Elionor, Marianne och Mrs Dashwood (mamman), beskriver sin syn på kärlek. Hur den ska kännas, upplevas, levas ut eller kontrolleras. En väldigt lustig och underhållande episod i boken är alldeles i början när Elinors och Mariannes halvbror och hans fru resonerar kring faderns sista vilja och disponering av arvet, hur mycket som ska gå till hans styvmor och systrar. Jane Austen är väldigt skicklig på att beskriva olika typer av karaktärer och ge dem egenskaper av både gott och ont och få dem att handla utifrån dessa. Jag har funderat en del över om Austen själv ville föra fram något budskap i böckerna. Hur man skulle leva och vara osv. Men jag kan inte riktigt se detta. Mer att hon är en berättare som förmedlar historier, ibland med en ironisk underton. I och för sig är huvudpersonerna ganska starka kvinnliga karaktärer som till stor del (inte alltid) agerar eller vill agera självständigt.

Jag tycker Hanna har helt rätt i att Austen är duktig på att beskriva personerna och deras karaktärer. I denna bok tar hon så lång tid på sig att göra detta att jag nästan har lite svårt att komma in i boken. Men efter ungefär hundra sidor har hon mig fast, som vanligt. Då är det också så mycket lättare att hänga med i hur personerna i boken agerar i och med att jag känner dem så väl. Bra jobbat Austen! Boken handlar, som alla de Austen jag läst, om en familj i den Engelska överklassen i sekelskiftet mellan 17- och 18-hundratalen. I familjen finns unga kvinnor som bör bli bortgifta på bästa möjliga sätt. Det går lätt att se att Austen själv var ung när hon skrev boken. Bara en kvinna på tjugo och några till kan beskriva andra kvinnor i den åldern som så oerhört mogna. Jag var likadan i den åldern, trodde jag hade koll på allt. Genom skvaller och antydningar blir boken full av förvecklingar och det är det som gör det så spännande. Genom att använda Elionors ögon som betraktare för läsaren lyckas Austen övertyga oss om att halvsanningar är sanningar och det är då vi dras in i historen och börjar fundera över hur allt ska gå. Detta är ett  berättarsätt som även Rowling använder och som jag är så förtjust i, för det är så kul att se om man kan se igenom denna teknik. Boken är ljuvlig och jag kan knappt bärga mig till jag har en chans att se filmatiseringen, inte minst på grund av att Alan Rickman är med. Till sist måste jag bara säga att jag tycker Willoughby kommer undan lite för lätt på slutet. Vad tycker ni?

av Hanna och Elin