Bokslukarna's Blog

For those about to read. We salute you!

Mer på bokrean mars 7, 2013

20130306-215550.jpg     20130306-215626.jpg

Nu har jag burit hem några titlar till från rean. Jag har inte frossat utan det blir små godbitar då och då. Denna gången ”Avig Maria” av Mia Skäringer, som jag sett ut innan och ”Smaken” av Muriel Barberry (författaren till Igelkottens elegans), som jag hittade i lådan med titlar på rean som höll på att ta slut.

För er som gillar att klottra och färglägga kan jag tipsa om ”Stora boken med roligt klotter och andra ritövningar” som är en lite annorlunda målarbok. Jag köpte den till min fyraårige som, och funderar skarpt på en till mig själv.

av Hanna

 

Annonser
 

Var sak har sin tid augusti 22, 2012

Filed under: Uncategorized — bokslukarna @ 6:41 f m
Tags: ,

och jag undrar verkligen om tiden för att lyssna på Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst är i bilen på väg till jobbet. Boken är så fantastiskt fin och otroligt utlämnande att jag nästan varje dag får hålla tillbaka tårarna. Skulle nog se sådär ut om jag kom storbölandes in på jobbet en morgon. Så här tyckte förresten Hanna om boken.

av Elin

 

Årets Lördagsgodis januari 1, 2011

Så på lördagen i denna nyårsvecka så skulle det vara dags för att utse årets lördagsgodis. Jag tycker dock att det är jättesvårt att plocka ut en bok ur den härliga mängd böcker jag läst i år. Så jag måste nog tillåta mig själv en hel liten godispåse för att få ihop detta inlägg. Men det kan väl passa bra så här på nyårsdagen när man är lite seg efter en sen natt med en gottepåse.

Sarah Waters

När jag sammanfattade 2009 så minns jag att jag skrev om att jag upptäckt John Green. I början av 2010 läste jag och älskade en till av hans böcker. An Abundence of Catherines är en härlig bok som måste ner i Godispåsen. Under sommarsemestern i år låg jag på stranden och fövånades gång på gång när jag läste Ficktjuven av Sarah Water. En härlig och ständigt överaskande bok, ner med den i påsen. När höstmörkret sänkte sig kändes det rätt med en härlig rysare The Woman in Black av Susan Hill ska ner i påsen. Sen kan påsen inte bli komplett utan en Rowling. Inför Deathly Hallows läste jag om boken och det var precis som alla andra gånger en härlig resa. Boken ska ner i påsen för att blandningen ska vara komplett. Sen har jag läst flera klassiker också under året, men nu har jag till imorgon och fundera ut vilken jag tyckte bäst om, det blir himla svårt. Hanna har du en bok som sticker ut i år eller vill du ta med flera som jag?

Jag tar med flera som du, det är ju ett ganska brett tema, lördagsgodis. Ficktjuven av Sarah Water har ju även jag läst, för andra gången, och tycker väldigt mycket om. Andra böcker under året värda att nämna är ju Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer – fantastiskt underhållande och samtidigt så seriös och givande, sen Vindens skugga och Ängelns lek båda av Carlos Ruiz Zafón – spännande, fantasieggande och härligt språk. I morgon tar vi klassikerna! Jag har inte riktigt lika många som dig Elin att välja mellan, tror det står mellan två.

av Elin och Hanna

 

Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer oktober 16, 2010

Den här boken är så öppen, ärlig, allvarlig och samtidigt så fantastiskt rolig. Mia Skäringer har här samlat sina krönikor från tidningen Mama och delar av sin blogg. Jag hade inte läst något av dessa innan jag fick tips om boken. Den har gett mig sann underhållning och ett mer avslappnat förhållande till min roll som mamma. Mia skriver ”Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp.” Och det gjorde jag också.

Mia Skäringer är ju så träffsäker i sitt berättande, men det finns något mer, något sannare i de här berättelserna än i karaktärerna som hon gör tillsammans med Klara Zimmergren. Det här är från hennes eget liv, hennes egna tankar, funderingar och brottningsmatcher med livet. Det är utelämnande och ödmjukt. Komikerns allvar. Jag är tacksam för att hon delar med sig av detta. Jag tänker att om jag själv skulle kunna framställa de ibland (eller ganska ofta) frustrerande, jobbiga stunderna i livet som Mia skulle de bli ganska komiska, och det gör mig glad och lättad. Jag är faktiskt väldigt glad att hon ser saker på det sätt hon gör. Tack Mia!

Hennes ”brev” till sin bortgångne far är så fint. Läs!

Jag avslutar med ett annat citat; ”Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.”

av Hanna